|
Anteckningar
från uppfödarmöte 31/10-04
Närvarande;
Tommy & Milla Hedman,
kennel Stormfield
Britta Möllerström, kennel Goldbullies
Inger Björkman, kennel Multum´s
Mötets avsikt: Författa ett
brev som bemöter SKEBs (här kallad klubbens) förslag till RAS.
(Se deras förslag i sin helhet på SKEBs hemsida under Länkar.
Jag har valt att här endast ta med de avsnitt vi kommenterat.)
Titta på RAS för Fransk
Bulldogg så förstår ni hur RAS kan se ut, och
varför vi bryr oss om att reagera.
Vi började med att gå igenom historiskt vad som
gjorts i klubben avseende häloarbete och de besluts som tagits genom åren.
Diskussionerna om bulldogghälsan kom igång i.o.m.
Jordbruksverkets §2 som trädde i kraft 15 februari 1995.
§ 2
Djur, som nedärver missbildning eller andra egenskaper som
medför lidande för avkomman eller negativt påverkar avkommans
naturliga funktioner, får inte användas i avel.
Ett djur får inte heller användas i avel om det nedärver
disposition för hög frekvens allvarliga sjukdomsfall eller
förlossningssvårigheter eller om det saknar förmåga att
föröka sig på ett naturligt sätt.
Sedan dess har flera möten hållits och beslut om vilka
hälsoområden som ska prioriteras tagits men sedan stannat där
och aldrig trätt i kraft.
Klubben inleder med att tala om
att rasen stadigt förbättrats under den senaste 10-års
perioden.
Vi undrar var detta antagande kommer ifrån då den enda
populationsstudien som gjorts blev klar 2002.
Försäkringsstatistiken har stadigt försämrats och vår
uppfattning som bulldoggmänniskor är också att läget blivit
sämre det senaste decenniet.
Klubben skriver att förbättringen möjliggjorts genom
samarbete mellan uppfödarna och hanhundsägarna.
Att detta inte är med sanningen överensstämmande behöver
väl knappast nämnas...
Vidare talar klubben om en
hälsoenkät som ska göras var 5:e år för att följa upp
rasens hälsoutveckling.
Jättebra initiativ säger vi!
Klubben anger att kejsarsnitten
uppgår till c:a 60%.
Den siffran förstår vi inte var den kommer ifrån då
populationsstudien anger 71%, något vi som uppfödare tycker
ligger närmare sanningen än 60%.
Man säger att man som rasklubb har rekommendationer att tik som
snittats två gånger ska tas ur avel.
Vilket inte är sant. Någon sådan rekommendation har aldrig
funnits.
Klubbens rekommendation är att ej para
tik före 20 månaders ålder, och att uppmuntra avel med blodslinjer där
naturliga förlossningar förekommer.
Då åldersgräns finns för
avelsdebut med avseende på uppkomst av ärftliga defekter, bör åldersgränsen
vara densamma för hane som för tik.
Hanhund ingen annan åldersgräns än
SKK.s grundregler.
Se vidare
hanhundsanvändning längre ner.
Hälsoprogrammet
Känd HD-Status
Från och med 1 januari 1988 har Engelsk
Bulldogg ingått i hälsoprogrammet; att känd HD-status för föräldradjuren
krävs för att avkomma skall kunna registreras. Detta efter en ansökan från
rasklubbens styrelse under 1986, av ledamöter med bakgrund i
brukshundssammanhang, och utan en djupare kunskap om bulldoggens specifika
konstruktion och särart.
Redan på det ordinarie årsmötet för
Engelska Bulldoggsällskapet den 2 februari 1988, diskuterades HD-kravet och en
önskan att få beslutet upphävt förelåg.
Alltsedan dess har
med otalig turer mellan EBS, SSD och SKK, och med specialklubbens
nuvarande namn SKEB, Svenska Klubben för Engelsk Bulldogg, alltså under 16 år,
denna frågan disskuterats,och ett antal ansökningar om att få utträda ur
programmet har gjorts.
Under dessa 16 år har vi röntgat våra
avelsdjur och inga framsteg ang
HD-statusen har gjorts.
Pga av att det inte funnits krav på
viss HD-grad utan alla djur har gått i avel oavsett rtg-resultat.
Det är enbart Sverige som tillsammans
med Tyskland har krav på HD-status.
I Tyskland för endast avkomma efter
djur med HD-grad A-C registreras.
Och Bulldoggen har under den tiden inte
blivit sjukare- den har som helhet blivit friskare
!
Det är inte vår upplevelse som uppfödare
som levt med rasen och sett den förändras under flera årtionden.
Den Engelska Bulldoggen med sin
specifika konstruktion och karaktäristiskt rullande gång, som rasstandarden föreskriver,
och med en viktfördelning, där 70 % av vikten ligger på framdelen, har inte
problem med sina höfter.
Bulldoggar med både D och E som HD
status lever goda liv ända upp till ibland 10- 12 års ålder.
Och inga bulldoggar avlivas pga av
problem med höfterna. Däremot avlivas bulldoggar
pga både hudproblem och andningsproblem, som är rasens två stora
sjukdomsområden.
Därför önskar SKEB fortfarande att få
slippa kravet på känd HD-status hos föräldradjuren för att avkomma ska
kunna registreras. Främst av nedanstående skäl:
Det är av största vikt för att rasens
i dagsläget positiva hälsoutveckling ska kunna fortsätta.
Vi måste få möjlighet att bredda
avelsbasen och därigenom få en större
genetisk variation och en fortsatt låg inavelsgrad,
vilket i sin tur är grundförutsättningen för
att minska bristsjukdomarna inom immunförsvaret som är en av
huvudorsakerna till många av hälsoproblemen inom rasen.
Utavel behöver inte betyda att immunförsvaret
förbättras då problemet med lågt immunförsvar finns generellt sett inom
rasen i alla länder. Problemet med lågt immunförsvar kommer vi alltså inte
åt allenast med hjälp av utländska avelsdjur. Vilket visas genom det att vi
har problem med immunförsvaret trots den relativt låga inavelsgraden.
Många av de utländska avelsdjuren är också sinsemellan besläktade.
Därför krävs en ständig import av
hundar och sperma, och det har gjorts en hel del importer under de senaste 4 åren,
men det räcker inte.
En enorm resurs finns hos våra grannländer
Finland och Danmark .
Dels genom deras inhemska avel, men även
då de genom ett enklare importförfarande även har importer från andra länder,
som skulle var värdefulla för oss ur avelssynpunkt ---- men pga våra krav på
känd HD-status, kan vi inte använda merparten av dessa, då de ej är röntgade.
Samma sak gäller för presumtiva
avelsdjur ute i övriga Europa.
Tidigare kunde uppfödarna i Sverige söka
dispens för att registrera valpkull efter utlandsägd hane som ej varit röntgad,
men där tiken sedvanligt röntgats,
men sedan 2003 har SKK även begränsat
den möjligheten.
Därigenom stjälper SKK mer än hjälper
uppfödarna av Engelsk Bulldogg i deras fortsatta arbete för rasens utveckling
i Sverige.
Resultatet av detta kan man avläsa i den hanhundslista, som visar användningen av hanar, som
registrerats avkommor efter mellan åren 2000 fram t.o.m. sept 2004.
Några hundar som fortfarande går i
avel har redan 10-12 kullar efter
sig.
( Se bilaga Hanhundar använda i avel
00-04)
Och därmed kan vi inse att inom en snar
framtid, kommer inavelsgraden att
snabbt öka igen.
För år 2000 var den genomsnittliga
inavelsgraden 3,52%.
Målet är att den bör ligga på 2,5%,
eller under.
Därför är en avelsplanering för både
hanhund och tik av största vikt.
Sammanfattningsvis kan sägas att ett
slopande av känd HD-status hos avelsdjuren, skulle leda till en större
avelsbas med större genetisk variation och en hoppfullare och positivare
framtid för den Engelska Bulldoggen i Sverige, i alla avseenden.
Det finns inom rasen defekter med större
påverkan på djurets välbefinnande än HD.
Försäkringsstatistik
Efter insamling och genomgång av försäkringsbolagens
statistik, (åren -95, -99 och -03), kan man utläsa att fortfarande vad det gäller
veterinärbesök, ligger olika problem gällande "Hud" överst.
Här förekommer allt från akuta
fukteksem till kroniska tass-och öron problem, allergiska reaktioner, klådor,
infektioner och hudveckseksem.
Här kan man säkert genom mera
information och upplysning om rätt förebyggande dagligvård till valpköpare,
minska antalet besök i alla fall vad det gäller fukteksem och
hudveckseksem.
Det åligger uppfödarna att rätt
informera om rasens skötsel och vård till sina valpköpare, samt att skapa en
naturlig och öppen dialog, så att valpköparna kan vända sig till sin uppfödare
för råd.
Livmoderinflammationer är relativt
frekvent förekommande men sannolikt inte i högre grad än på övriga raser.
Ögondiagnoser är inte heller ovanliga.
Oftast rör det sig om cherry-eye, (framfall av tårkörteln på insidan av
blinkhinnan), entropion, (inåtrullat
ögonlock), och sår på hornhinnan, förmodligen effekter av entropion.
När det gäller rörelseapparaten är
diverse hältor och stelhet de vanligaste diagnoserna.
Den vanligaste förekommande separata
diagnosen genom åren är korsbandskador, och tyvärr tenderar den diagnosen att
bli vanligare under de senare åren.
Här bör man vara uppmärksam på att
avelsdjuren bör ha goda vinklar i bakstället.
Vad det gäller
livskadestatistiken finns det en hel del i övrigt att fundera över.
Det finns i början av tidsperioden en
hel del livskadeanmälningar med diagnosen epilepsi.
Däremot förekommer inte den diagnosen
i motsvarande grad i veterinärvårdsstatistiken -är de inte undersökta/behandlade
alls, är de undersökta och behandlade utan att kostnader gått upp i självrisken,
eller har de hamnat direkt in i en obehandlingsbar anfallssituation?
Under tiden från -95 och framåt syns
en tydlig ökning på livskadediagnoser som har cirkulationssvikt och svåra
andningsproblem som orsak, samt flera som inlämnats döda eller dött av oförklarlig
anledning. Men det finns inte korrelerande diagnoser i veterinärvårdsstatistikerna.
Kan dessa hundar plötsligt ha kollapsat, utan tidigare sjukdomstecken?
Kanske....under -01, -02 och
-03 är dödssiffrorna med dessa diagnoser 3 av 7,
5 av 11 resp 6 av 9. Om man
sätter det i samband med att somrarna -02 och -03 var mycket varma, kan värmen
ha bidragit till att dessa hundar inte klarat sin cirkulation och andning.
Sammanfattningsvis kan man ur försäkringsstatisken
utläsa att de två stora områden, att vara uppmärksam på är fortfarande:
Hud : hudbesvär av olika slag, som när
man ser på helheten, kan bli ett livslångt och besvärligtproblem.
Andning/Cirkulation:
som dessvärre ser ut att mycket snabbt ge en för tidig död.
Eventuellt kan andning-och
cirkulationsproblem även vara en orsak till värksvaghet
vid förlossning i vissa fall.
Epilepsi, korsbandskador och ögonproblem
är också något att ta i beaktning.
Uppfödar-medlemsträffar
SKEB har under 2004 inbjudit till och
genomfört 2 st uppfödar-medlemsträffar.
Den 17 april och 18 september. Där har
informerats om hur arbetet med RAS fortskridit och sedan
diskuterats och dragits upp riktlinjer för det fortsatta arbetet. Vid
septemberträffen var veterinär Anna Arvill inbjuden och höll ett intressant föredrag
om dräktighet-förlossning-förlossningsproblem, samt om bulldoggrelaterade
sjukdomar bla kring
andningsproblematiken.
Då de mötena förlagts till ett ställe
som är ocentralt och svårt för många att ta sig till (Degerfors) har många
uppfödare inte haft möjlighet att närvara. Varför inte förlägga flera uppfödarträffar
geografiskt spridda i landet, för att sedan ha ett centralt möte där alla har
möjlighet att träffas och tala om vad respektive lokalträffar mynnat ut i?
Medlemmar/uppfödare
i klubben har inte getts tillfälle att ta del av arbetet med RAS då inget
referat givits, varken i klubbtidningen eller på hemsida förrän i slutet av
okt –04 då man på hemsidan meddelade vad man skickat in gällande RAS.
Den engelska bulldoggen är en iögonfallande
och populär ras, och efterfrågan är betydligt större än tillgången på
valpar. Nya uppfödare som börjar med rasen , samt hanhundsägare som låter låna
ut sina hanar till avel, uppmanas att det är av största vikt att väl sätta
sig in i rasen och dess problematik, samt att
läsa och förstå standarden för rasen.
AVELSPOLICY FÖR ENGELSK BULLDOGG
Mål för Svenska Klubben för Engelsk
Bulldogg är att:
-väcka intresse för och främja avel
av mentalt och fysiskt sunda, bruksmässigt och exteriört fullgoda hundar
-bevara och utveckla rasens specifika
egenskaper
-informera och sprida kunskap om hundens beteende, dess fostran, utbildning och vård, och i
synnerhet, den Engelska Bulldoggen.
-bevaka och arbeta med frågor, som har
ett allmänt intresse för hundägaren och hundägandet.
-skapa och vidmakthålla goda relationer
mellan omvärlden och hundägaren och hundägandet.
-samt med beaktande av rasens FCI-tillhörighet
i grupp 2, sektion 149, som molosser.
Jättebra och genomtänkta målsättningar,
dock saknar vi konkreta förslag på hur det ska genomföras.
Med sunda hundar, menas hundar, som ger
intryck av att vara friska och starka, i normalt hull, med en mentalitet
anpassad till rasens uppgifter = sällskap.
Med exteriört goda hundar menas typmässigt
goda hundar. Begreppet typ, avser
summan av de detaljer, som tillsammans utgör rasen, engelsk bulldogg, och som
klart skiljer den från varje annan ras. Dessa detaljer beskrivs tillsammans med
helheten och bakgrund i rasstandarden för engelsk bulldogg.
Rasens utveckling grundas på uppfödarnas
val av avelsdjur, samt på den användning som dessa får.
Ärftlig variation är en förutsättning
för rasens möjlighet att fortleva.
Därför skall aveln vara målinriktad,
långsiktig och hållbar. Med hållbar menas att den inte leder till brister avseende hälsa, mentalitet eller funktion eller tömmer
rasen på genetisk variation.
Svenska Klubben för Engelsk Bulldogg
ansvarar i samarbete med Svenska Kennelklubben för den engelska bulldoggens
utveckling i Sverige.
Avel och uppfödning skall ske i överensstämmelse
med djurskyddslagstiftningen och Svenska Kennelklubbens grundregler.
För en fortsatt
positiv utveckling
har Svenska Klubben för Engelsk Bulldogg utarbetat riktlinjer som stöd för
avelsarbetet av engelsk bulldogg med följande prioriteringar:
-Fortsatt låg inavelsgrad och ökad
genetisk variation
-Förbättrad hälsa
-Minskade förlossningssvårigheter
-Att genom ovan nämnda punkter få den
engelska bulldoggen flyttad
till en lägre försäkringsklass
Återigen saknas en konkret
handlingsplan.
RASSPECIFIK AVELSSTRATEGI FÖR ENGELSK
BULLDOGG
Fortsatt låg inavelsgrad och ökad
genetisk variation
Det är nödvändigt att arbeta för ökad
genetisk variation för att rasen skall kunna stå emot sjukdomar och ha ett
fullgott immunförsvar.
Ett målinriktat arbete för att sänka
inavelsgraden, har sedan flera år pågått inom rasklubben, genom importer av både
hundar och sperma, samt parningar med utlandsägda hanhundar.
Importerna har skett från Norge,
Holland, Belgien, England, Spanien, Australien och Sydafrika.
Parningar har gjorts
med hanhundar i Norge, Danmark och Finland.
Det är av mycket stor vikt att bibehålla
rasens låga inavelsgrad. Hög inavelsgrad innebär dubblering av gener och ökad
homozygoti. Dubblering av gener medför att genetisk variation förloras.
Även gener med negativ inverkan
dubbleras vilket ökar risken att defekter med recessiv nedärvning kommer till
uttryck. Den genomsnittliga inavelsgraden bör ligga under 2,5 %. Den
genomsnittliga inavelsgraden för år 2000
var 3,52 %.
Varför talar man inte om
inavelsgraden för åren efter 2000 så att man får ett jämförelsematerial?
Genetisk variation är nödvändig för
att rasen ska kunna motstå sjukdomar och leva upp till avelspolicyns ambitioner
om en tryggad framtid.
Parningstyp
Närmare släktskapsparningar än
kusinparningar (motsvarande max. 6,25 % inavelsgrad) kommer ej att rekommenderas
för valphänvisning.
Så gott som ingen använder sig av
klubbens valphänvisning då uppfödarna har egna köer.
Tikar i avel
Tik bör ej lämna fler än 3 kullar
efter sig.
Av vilken anledning vill man frångå
SKKs grundregler? Varför ska antalet avkommor inte vara lika för tik och hane,
under förutsättning att man håller sig inom de av SKK angivna antal kullar på
tiken?
Uppfödare skall
utreda orsaken till ett snitt och noga överväga motiven till att
eventuellt utsätta tiken för ett andra snitt, och i de fall tiken genomgått
ett andra kejsarsnitt, skall hon tas ur avel.
Tik får ej paras före 20 månaders ålder.
Uppmuntra till användning av tikar i
avel med blodslinjer där naturlig förlossning förekommit, men även där vara
uppmärksam på inavelsgraden.
Hanhundsanvändning
För att nå målet med minskad
inavelsgrad, måste användandet av
varje enskild hanhund begränsas.
En hanhund bör därför under sin
livstid inte vara far till fler än 25-30 valpar,
eller 5-7 kullar.
Om starka orsaker finns att låta hanen
fortsätta i avel, kan så ske. Utredning av avkommornas hälsa bör dock förekomma
före vidare användning.
Vilka orsaker anses starka? Vem ska
utreda avkommorna? Vem ska avgöra vilken hane som har starka orsaker att fortsätta
i avel och vilken som ska ses som fullanvänd?
För att minska inavelsgraden ska även
användandet av hel-eller halvsyskon till en i avel väl använd hane begränsas.
Som hjälp för uppfödare och hanhundsägare publiceras en lista som
uppdateras, både i klubbtidningen "Bulldoggsbulletinen" och på
klubbens hemsida, över
"fullanvända" hanhundar i avel. Uppfödare och hanhundsägare skall
vara mycket restriktiva med användande av hel- eller halvsyskon till en för
aveln "fullanvänd" hanhund
Avelsdjuren skall vara fullt friska utan
att allvarliga ärftliga hälsostörningar eller ärftliga hälsodefekter har
kunnat märkas. I de fall problem har observerats, skall uppfödaren förvissa
sig om att samma åkomma inte förekommer hos ev parningspartner.
Både hanar och tikar skall vid
officiell uställning erhållit ett 1:a pris i kvalitetsbedömning, för att
vara kvalificerade för avel. Detta gäller även för valphänvisning och
avelsrekomendation
Det nämns upprepade gånger om
behovet av breddad avelsbas, ändå vill man minska avelsbasen genom att införa
krav på utställnings1:a. Trots att en 2:a är ett ”mycket gott”
avelsresultat.
Effektiv population
Rasen har en begränsad effektiv
population och är i ständigt behov av import.
Uppfödare skall dock vara observanta på
överanvändning av importerade hanhundar.
Den tillgängliga effektiva populationen
uppskattades år 2000 till 69 idivider
SKEB:s Målsättning
-Att sträva mot så obesläktade
parningskombinationer som möjligt.
-Att sträva efter att andelen förlossningar med kejsarsnitt minskar.
Under
hösten-04 har en uppfödarenkät skickats till alla som under 2004 registrerat
en valpkull.
se
bilaga
-Att nå en lägre inavelsgrad inom den
svenska populationen kommer endast att vara möjlig genom att nytt blod tillförs.
SKEB har under hösten -04 initierat
till och inbjudit de övriga nordiska ländernas rasklubbar för Engelsk
Bulldogg , (Finland, Norge och Danmark) till ett nordiskt samarbete, med årligen återkommande konferenser, för utbyte av erfarenheter och
gemensamt arbete inom hälsa och
avel.
se
bilaga
-Att även i fortsättningen bibehålla
låg inavelsgrad (2,5% eller lägre),
samt öka den effektiva populationen till 100 hundar.
God Hälsa
För att rasens hälsa ska förbättras
krävs öppenhet och ärlighet samt ett internationellt samarbete med rasklubbar
i andra länder.
Vad görs för att detta ska bli
verklighet?
En ny domarkonferens vore lämpligt då
standarden reviderats och det är länge sedan den senaste hölls.
Rasklubbsansvar
En hälsokomitte' tillsätts inom
klubben , som består av 1-2 personer med utmärkta kunskaper i genetik och avelsfrågor,
samt de hälsoprogram som finns inom rasen.
Det finns inga hälsoprogram inom
rasen.
Kommitte'n skall ansvara för:
-att samla information om de i rasen förekommande
sjukdomarna
-att vara observant om stora förekomster
av enskild sjukdom förekommer i rasen
-att utreda och föreslå åtgärder
-att samverkan och samarbete sker med övriga
nationella rasklubbar
En ny hälsoenkät kommer att börja
skickas ut till landets alla bulldoggägare före årsskiftet 2005.
Hälsoenkäten kommer även att finnas
tillgänglig på klubbens hemsida.
Enkäten skickas till Veterinär Anna
Arvill, Örebro, som samlar dem för vidare befodran till Katarina Ferm, SKK för
statistisk bearbetning förhoppningsvis under 2006.
Önskvärt vore att blanketten sänds
till någon utomstående person, någon utan band till rasen och dess uppfödare.
Utifrån detta material i förhållande
till tidigare enkätsammanställning år 2002, dras vidare linjer upp för RAS
Engelsk Bulldogg.
Det mest önskvärda är naturligtvis
att det redan nu utformas något avelsprogram för i första hand andning och i
andra hand immunförsvar. Klubben har vid tidigare kontakt med såväl Åke
Hedhammar som Lennart Swenson erbjudits hjälp att utforma ett sådant. När ett
sådan väl är utformat och dess undersökningar registreras officiellt kan det
ersätta det nuvarande kravet på känd HD-status.
Uppfödaransvar
Rasens uppfödare skall aktivt arbeta för
att förbättra rasens hälsa. Öppenhet och ärlighet bland uppfödare och
hanhundsägare är därför av yttersta vikt för rasens framtid.
Uppfödare och hanhundsägare skall följa
klubbens rekommendationer .
Uppfödare är skyldig att fylla i en
uppfödarenkät när en kull valpar har registrerats.
Hundar med andningsproblem, förträngningar
i struphuvud och svalg, och trånga luftvägar bör ej användas i avel, likaså hundar med upprepade och långvariga hudproblem.
Enhetlig och objektiv undersökning måste
utarbetas innan man kan låta ett avelsprogram rörande andning träda i kraft.
Annars slås majoriteten av våra hundar ut direkt.
SKEB:s Målsättning
Att minska förekomsten av rasspecifika
sjukdomar samt att få en hälsosammare bulldogg.
Att under 2005 genomföra en ny hälso-enkätundersökning,
att jämföra med den tidigare hälsoenkäten
från år 2000.
En ny hälsoenkät-undersökning skall
genomföras vart 5:e år, för att kunna hålla sig informerad om förändringar i hälsostatusen
och att i tid upptäcka om nya problem uppstår inom rasen.
Jättebra!
Fr.o.m år
2005 aktivt verka för att ett Nordiskt samarbete kommer till stånd.
Se bilaga brev till de nordiska
rasklubbarna.
Att sprida information via
klubbtidningen och klubbens hemsida på internet, om rasens skötsel, hälsa och
avelsprogram.
Minskade förlossningssvårigheter
I nuläget är ca en tredjedel av
valpningarna normala födslar, övriga är kejsarsnitt.
Den vanligaste orsaken,
som ej är utredd, är
troligen värksvaghet. Eventuellt kan här andning-och cirkulationsproblematiken
spela en roll.
En annan trolig orsak kan vara tikens bäckenutformning.
Avel för minskade förlossningssvårigheter
är möjlig, men för att detta arbete skall kunna genomföras behövs en undersökning,
där orsaken till problemen utreds.
Vi upplever att arbetet med andning
och immunförsvar inte ger utrymme för arbete med kejsarsnitt just nu. Men att
det är punkt tre på listan över vad som bör prioriteras avelsmässigt inom
rasen.
En uppfödarenkät har fr.o.m. 2004
skickats ut till alla som under året registrerat en valpkull., den skall
kontinuerligt skickas ut till samtliga som registrerar en ny valpkull. Enkäten
kommer även att finnas tillgänglig på klubbens hemsida, och där även vädja
till de vars kull eventuellt olyckligtvis ej överlevt, för att även få med
dessa i statistiken.
Varje bulldoggtik som måste genomgå
kejsarsnitt, tångförlossning eller ges värkstimulerande medel, undersöks och
orsaken utreds.
En tik som två gånger genomgått
kejsarnitt, bör ej låtas användas
vidare i avel.
Målsättning
Från och med 2004 kontinuerligt insamla
uppgifter om dräktighet, förlossningar och valpar via en uppfödarenkät, som
insamlas av oberoende person,- Veterinär Anna Arvill.
Se bilaga -Uppfödarenkät.
Att utifrån dessa uppgifter utreda
orsaker till förlossningssvårigheter inom rasen
och arbeta för att på sikt
minska andel kejsarsnitt.
Att genom en sundare bulldogg, med en bättre
andning, som förutsättning för ett större antal normala födslar.
Uppmuntra till användning av hundar i
avel från blodslinjer där naturliga förlossningar förekommit.
FRAMTID
SKEB har som målsättning att inom de närmaste
5 åren, dvs år 2010, successivt utvärdera och redovisa RAS-dokumentet.
Statistiskt bearbeta och utvärdera
resultatet av 2005 års hälsoenkät samt förbereda
och arbeta fram en ny för år 2009-10.
Försöka minska antalet kejsarsnitt med
20 %.
Hur ska detta gå till då det inte
ens är utrett vad som orsakar kejsarsnitten?
Kontinuerligt samla fakta kring dräktighet,
förlossningar och valpar.
Samla in och utvärdera försäkringsstatistik
vart 3.e år.
Verka för
en låg inavelsgrad, under 2,5 %.
Genomföra 1-2
uppfödar-medlemsträffar per år.
Aktivt arbeta för att ett varaktigt och
kontinuerligt nordiskt samarbete kommer till stånd.
Sprida information om rasen och dess hälsa
och skötsel via klubbtidning och hemsida.
Att som ett långsiktigt mål få den
engelska bulldoggen flyttad till en lägre försäkringsklass.
SKEB- Svenska Klubben för Engelsk
Bulldogg- 2004
På det hela taget tycker vi att det
är en bra skrivelse klubben har gjort men att den saknar i substans och att
inga förslag till konkreta åtgärder finns.
Tyvärr visar historien att det inte räcker
med rekommendationer, utan att hälsoprogram måste vara kopplade till krav.
Det finns många duktiga uppfödare
och uppfödare med lång erfarenhet inom vår ras och vi upplever att med vägledning
skulle vi kunna få till stånd ett fungerande samarbete som på sikt skulle
leda till bättre hälsa för våra hundar. Men de senaste årens söndring i
klubben gör situationen infekterad och vi är i behov av hjälp utifrån.
Våra
kommentarer skickades till SKK samt en kopia på brevet till
SKEB. SKEB har svarat i ett brev till oss;
Angående
uppfödarmöte Helsingborg
SKEB
har mottagit er skrivelse angående synpunkter på RAS.
Styrelsen tackar för ert engagemang för att implementera
förbättringar i vårt avelsdokument. Vi ska naturligtvis
arbeta med att få in era synpunkter i dokumentet. Vi tar till
oss era kommentarer och förslag, de kommer att behandlas i
vederbörlig ordning, tack för dem!
RAS är ett levande dokument som hela tiden bör och skall
förbättras, detta sker endast genom att uppfödarna t ex på
detta sätt håller ihop och arbetar framåt. Vi hoppas på ett
övergripande samarbete för rasen som vi alla sätter i
centrum! SKEB återkommer i RAS-frågan.
Ha en riktig god jul och ett gott nytt år,
önskar er Cristina Nilsson, sekreterare/SKEB
Så nu
återstår det att vänta och se vad som händer i RAS-frågan.
Jag återkommer när det rör på sig!
(Kennel
Longlow´s skrev åxå under brevet då hon (Sussi Lindkvist)
tyckte att kommentarerna ägde sin riktighet och hon är
intresserad att arbeta för rasens förbättring.)
Till toppen
|