Kennel Stormfield - När bara det bästa är gott nog!

VAD ÄR EN ENGELSK BULLDOGG?

Först och främst måste man ha klart för sig att det är en s.k. kamphund. Jag skriver s.k. för det handlar om en benämning som talar om vad hundrasen en gång användes till men inte vad den används till idag. Precis som att det finns s.k. jakthundar som idag mest används till sällskapshundar. Men det är viktigt att veta om en hunds ursprungsändamål för att förstå lite om vad som ändå ligger djupt inne i den. Om du tittar på andra s.k. kamphundsraser så ser du att när man "tillverkade" rasen började man alltid med engelsk bulldogg för att försäkra sig om ett kamphundstemperament. Nu innebär inte detta att bulldoggar är aggressivare än andra raser. Men de är vad man säger hårda i psyket. En vanlig hund tittar på matte och husse och suckar lyckligt: "-Matte och husse är det bästa jag vet!"

En engelsk bulldogg tittar på husse och matte och konstaterar förnöjt: "-Jag är det bästa matte och husse vet!"

De föds med storhetsvansinne som sen följer dem resten av livet. Klarar man inte av att leva med en hund som INTE tillbeder en ska man alltså inte skaffa sig en engelsk bulldogg.

Det finns inget roligare än att leva ihop med en engelsk bulldogg! Ingen annan hundras får dig att skratta så mycket och ingen annan hundras får dig att älska så mycket. Det är helt klart en investering i sin egen livskvalitet att skaffa sig en engelsk bulldogg.

Jämfört med många andra raser är de mindre bitiga som valpar och det är alltså inte helt givet att du får ditt hem sönderbitet när du får hem en bulldogg. De lär sig snabbt att bli rumsrena.Att lära en bulldogg att gå i koppel är överhuvudtaget ett begrepp som inte finns. En bulldogg kan gå i koppel på en gång, och de sticker inte när de släpps lösa heller. De går inte och söker spår i skogen för att sticka iväg och jaga vilt. De går helt enkelt en promenad tillsammans med dig precis som vilken människa som helst. Sätter du dig ner och fikar i en glänta så sätter de sig ner bredvid.

Pga av att de växer så oerhört fort (ca 1 kg/vecka!) är det av yttersta vikt att de inte överansträngs eller blir överviktiga. Första året är man inte ute och går med sin bulldogg, man är ute och står.

Självklart har de mer energi än så därför får man tillbringa mycket tid på golvet tillsammans med sin valp och hitta på övningar i hjärngymnastik för att trötta ut den. Som vuxen är det en lugn sällskapshund men för det vill den ha mer att göra än att bara ligga på sofflocket och vara dekorativ. En vuxen bulldogg hänger gärna med på långpromenader på 1-2 timmar. Som längst är vi ute c:a 1½ mil när vi går långpromenad av den enkla anledningen att vi själva inte är intresserade av mer.

Det är som du vet grova hundar och därför helt olämpliga att träna agility med eller att jogga eller cykla med. Frågar du Arnold Schwarzenegger så springer inte han heller pga av att det blir för stort slitage på en så pass tung kropp.

Hur smarta är de?   

De är OERHÖRT intelligenta. De lär sig nya saker med som regel 1-2 repetitioner. Sen sitter det. Man behöver alltså aldrig träna och gno i samma mening som med andra hundar.

"-Åh, tänker du lyckligt, en hund med gratis kadaverdiciplin!"

Men då bet du dig i tummen. En engelsk bulldogg träder nämligen in i sin familj som en fullvärdig familjemedlem. Alltså gäller samma regler för den som för de andra i huset. Jag ska ta ett exempel;

Min man kan diska. Jag vet att han kan det för jag har sett honom göra det. Nu är det tyvärr som så att han inte genast gör det bara för att jag säger: "-Diska!". Nej såväl hos bulldoggen som hos mannen är det kvinnans list som övergår mannens förstånd. Jag måste vara listigare än honom så att han helt plötsligt finner sig själv ståendes med händerna i diskvattnet men med den uppfattningen att det var hans egen ide´. Samma principer gäller för engelsk bulldogg. De lär sig saker på en gång, men det innebär inte att de gör om dem bara för att du säger kommandoordet.

Hur fungerar de med andra hundar?  

Som regel fungerar de inte ihop med andra hundar. Då menar jag hundar som de inte bor ihop med. De älskar sin egen familj såväl människor som hundar, men har en stor personlig integritet. De får utlopp för den sociala stimulans de behöver hemma med familjen. Lika lite som jag tar med min man ut på stan för att han ska få träffa andra, främmande människor att umgås med en stund, lika lite tar jag med mina bulldoggar ut för att träffa andra hundar. Min man väljer själv vilka han ska umgås med och när, precis som bulldoggarna är fullständigt tillfredsställda med det umgänget de har i familjen och med familjens människo-vänner.

Man får aldrig glömma att det bor en varg i varje hund. När man stöter på ett beteende som man inte kan förstå, finner man ofta ett svar om man tittar på hur vargar beter sig i liknande situationer. Om det kommer in en främmande varg i en vargflocks revir finns det bara en lösning. Döda den. Den är en konkurrent till födan och det är endast alfa-paret i vargflocken som har rätt att föra sina gener vidare. Brutalt men logiskt.

"-Men" , säger du, "det finns ju massor av andra hundraser som accepterar främmande hundar t.o.m. hemma hos sig själva utan att det blir så mycket som ett litet gruff."

Javisst är det så. En del hundraser har bevarat fler urdrifter än andra, det finns även en skillnad i vilka urdrifter de har bevarat.. Därför är det viktigt att hela tiden gå tillbaka till vargen för att förstå vad som faktiskt är ett naturligt beteende och vad som är ett problembeteende. Nu kan naturligtvis vissa naturliga beteenden leda till problem. Lyckligtvis är hunden ett oerhört formbart djur, men det är viktigt för såväl hundens välbefinnande som ens eget själsliga lugn att veta vad man kan "komma tillrätta" med och vilket man bara får finna sig i.

Till toppen